En ny generation går in i arbetslivet, men övergången från skolan verkar vara ett stort steg och också en svårighet. Varför är detta steg så stort, varför är du rädd för att söka en fast anställning?
Kollar man bakåt i tiden så var det här drömmen för alla, nästa steg efter examen från skolan. Nuförtiden tenderar vi att studera längre, jag antar att anledningen är att förbereda sig för arbetslivet, eftersom förväntningarna hos en anställd växer sig större och större. Företagen vill göra verksamheten mer och mer effektiv, de utvecklar hela tiden och de använder också mer automatiseringslösningar och artificiell intelligens till exempel. När de tar bort manuellt arbete lägger de också fokus på att anställda ska prestera på en högre nivå. Jag tror att det är här klyftan från skolan till arbetslivet skapas. Den anställde kommer in i företaget på en annan nivå och detta skrämmer dem. Samtidigt sätter eleverna press på sig själva. De vill ha drömjobbet, och de vill ha det direkt. Ur företagets synvinkel ser jag två områden att utvärdera när man överväger beslut. Det första är kontroll och behovet av det när automatiseringen genomförs och det andra är säkerheten när man arbetar digitalt. Vilka ansträngningar är företag villiga att göra för att uppnå tankesättet som krävs för att lyckas med digitalt arbete? Behöver vi jobba online hela tiden för att spåra arbetsflödet och hålla kontroll? Behöver vi vara på jobbet om vi håller allt arbete automatiserat och digitalt? Vid utvärderingen av detta drar jag slutsatsen att det är en stor förändring som pågår inom arbetsbranschen både för företag och anställda. Jag tycker att mycket handlar om tankegång. Det känns som om antingen är du med på detta och tycker det är bra eller inte och tycker det är dåligt. Du kan inte vara något däremellan, det är säkert! Med vänlig hälsning Emma Ölund